Texten uppdateras

Debian är en av de äldsta linux-distrona som finns. Det har funnits sedan 1993.
Debian-familjen; Debian och distros som bygger på Debian, som Ubuntu, Linux Mint, Pop_OS och MX Linux för att nämna några – är den största linux-familjen.
Varför är Debian/Ubuntu-familjen störst?
Dels för att Debian är extremt stabilt, vilket i sin tur beror på att man testar nya program i flera månader eller år innan de blir en del av Debian.
Dels för att Debian upplevs som krångligt; Ubuntu skapades för att vara lättare än Debian och Linux Mint skapades för att vara lättare än Ubuntu (förenklat).
Vad är det som är krångligt? Hårdvarustödet!
Eftersom Debian är så föriktigt med nya program kan det ta flera år innan de har stöd för ny hårdvara. Jag skulle inte köra Debian på en dator som bara är två år gammal, om inte tillverkaren säger att den har stöd för Debian.
Sedan är Debian kända för att bara stödja öppen källkod. Det betyder att viss hårdvara aldrig kommer att stödjas av Debian, för tillverkarna av hårdvaran släpper inte källkoden. Detta brukar gälla grafikkort, wifikort, nätverkskort samt pekplattor/styrplattor på bärbara datorer.
Med det sagt: fungerar allt i Debian så är det en fantastisk distro – men vägen dit kan vara lång.
Ett första steg mot en fungerande Debiandator är att välja rätt iso. Även om vanliga Debian inte har stöd för proprietär hårdvara (där källkoden inte är öppen) betyder det inte att det saknas stöd. Det är bara det att Debian har gömt stödet, för de vill inte att man ska använda det.
Först: ta reda på vad senaste Debianversionen heter, det är bara att googla “Debian Releases”.
2021 släpptes Debian 11 Bullseye och 2023 kommer antagligen Debian 12 Bookworm att släppas.
Sedan får man googla efter non free firmware, i mitt fall: “debian 11 bullseye non free firmware iso”.
Om du VET att det går att installera vanliga Debian behöver du inte nonfree firmware, men då har du antagligen redan installerat Debian och behöver inte den här guiden.
Debian finns även i flera “steg”: experimental, unstable, testing och stable. Laddar man ner senaste versionen får man Debian 11 Bullseye. Ändrar man till Debian 12 Bookworm får man det som kallas testing, fortsätter man med Bookworm kommer den förr eller senare bli stable och en ny testing-version släpps.
Debian unstable är lite annorlunda; den heter Sid, har alltid hetat Sid och kommer alltid heta Sid. Den kommer alltså inte bli testing eller stable, utan fortsätta vara Unstable för evigt. Det är vad man kallar för rolling release, som Arch Linux, Open SuSE Tumbleweed och Fedora Rawhide.
Fördelen med en rolling release är att man inte behöver uppgradera systemet en gång i halvåret och man får de senaste programmen månader eller år innan de stabila linux-versionerna.
Nackdelen är att man bör uppdatera systemet minst en gång i veckan för det kommer hela tidan nya uppdateringar och systemet är inte stabilt – det betyder inte att det kraschar hela tiden, men det kan krascha och då bör man ha backup på allt viktigt i datorn.
Det är viktigt att förstå att det spelar ingen roll som man installerar en stable release eller rolling release: uppdaterar man inte systemet på ett halvår måste man antagligen installera om Linux om man vill uppdatera.
En annan viktig sak är att det jag skriver här fungerar för mig, men inte nödvändigtvis för dig.
Och jag installerar Xfce istället för GNOME, för det här är en gammal dator. Vill ni veta hur man gör med GNOME, se mitt inlägg om Nobara Project.

Först: tanka ner senaste versionen av Debian med hårdvarustöd.
Jag hittade: https://cdimage.debian.org/images/unofficial/non-free/images-including-firmware/
Klicka på nonfree-länken. Där får man välja mellan AMD64 och i386. Man kan tro att det har att göra med om man har en AMD- eller Intel-processor, det är fel. AMD släppte 64-bitars processorer före Intel, därför kallas 64-bitars för AMD-arkitektur, medan 32-bitars kallas för i386-arkitektur.
Du ska antagligen ha AMD64 om du inte har en väääldigt gammal dator med 32-bitars processor.
Efter Debianinstallationen kan man installera något som heter AMD Microcode eller Intel Microcode – det är program specifikt för Intel eller AMD.

Efter nedladdningen av en iso bör man kontrollera att den inte är skadad, för det behöver man iso:ns md5 eller sha256. Tyvärr har inte alla iso:r detta, men hittar du en lång sträng text som bara ser ut som skräptecken kan du “hasha” den nedladdade iso:n.
När man hashar en fil eller text skapas en lång textsträng och ändrar man så mycket som en enda liten bokstav i filen eller texten får man en helt annan textsträng. På detta sätt är det lätt att se om en iso är skadad eller ej.
Eller så lever man farligt och förutsätter att inget gick fel under nedladdningen. :)

Nästa steg är att bränna iso:n. En iso-fil är råfilen som används för att skapa en CD- eller DVD-skiva, men man kan även bränna till ett USB-minne.
Jag rekommenderar ett USB-minne mellan 8 GB – 32 GB. Under 8 GB är för lite då windows-iso:n idag är över 6 GB stor (Linux-iso är vanligtvis 2-3 GB, så man kan klara sig med en 4 GB USB). Över 32 GB är dels overkill, dels kan det ställa till problem då det vanliga filsystem-formatet FAT32 inte stödjer USB-minnen större än 32 GB, eller filer större än 4 GB.
Jag rekommenderar programmet Balena Etcher, för det ser precis likadant ut i Windows, MacOS och Linux och det har bara 3 knappar:
Knapp ett: välj vilken iso-fil som ska brännas.
Knapp två: välj vilken disk (USB-minne) man ska bränna på.
Knapp tre: börja skapa en bootbar USB!
Ett problem är att efter man skapat en Linux-USB kan Windows inte läsa USB:n. Vill man använda minnet i Windows igen måste man antingen formatera om det till FAT32 i Linux, eller med windowsprogrammet Rufus.

Nästa steg är at ta reda på hur man bootar datorn från en USB.
Det brukar vara F12 för att komma åt boot-menyn, alternativt F2 för att gå in i BIOS och ändra boot order så datorn bootar från USB före hårddisk.
Man kan också bli tvungen att stänga av Secure Boot i BIOS, men Debian stödjer Secure Boot sedan flera år tillbaka.

Börja installationen: stoppa i USB-minnet i datorn, starta datorn, tryck rätt knapp för att komma åt boot-menyn, välj USB:n och börja installtionen.
Tänk på att USB:n är långsam och det kan ta ett par minuter att komma in i installationsprogrammet.

Jag valde grafisk installation (då har man stöd för mus).
Först väljer man språk (jag valde engelska, du kan välja svenska).
Sedan väljer man plats (om man valde Engelsa kommer installationsprogrammet förutsätta att man är i USA, välj Other, Europe, Sweden).
Väljer man engelska som språk, men svenska som plats måste man ändå välja en engelsk teckenuppsättning.
Sedan väljer man svenskt tangentbord så man får åäö.
Sedan väljer man nätverksanslutning, t.ex. WiFi. Ha eventuellt WiFi-lösenord tillgängligt.
Sedan väljer man Hostname, vad datorn kommer heta på nätverket. Jag brukar använda datormärke, som Lenovo, eller linuxdistro, som Debian. Det är lätt att ändra hostname efter installationen.
Sedan väljer man domän, som .se, .com, .nu, .net. Ska det inte bli en webserver kan du hitta på vad som helst, t.ex. .nisse. Exempel på namn man kan använda är .test, .example, .invalid då dessa är reserverade för just test. Använd INTE .localhost, då datorn redan använder det.
Sedan skapar man ett root-lösenord. Detta är administratörskontot i Linux och behövs i början innan man kan börja använda sitt eget användarkonto.
Sedan skapar man ett användarkonto. Välj samma lösenord för användarkontot och root-kontot. När man är färdig inaktiverar man ändå root-kontot.
Sedan partitionerar man hårddisken. Välj om möjligt att installera på hela hårddisken. Om man vill behålla något på hårddisken måste man välja manuell.
Väljer manuell måste man antagligen välja att krympa någon partition där t.ex. NTFS Windows ligger. Tänk på att inte krympa en partition mer än vad som finns ledigt på partitionen. Du bör ha minst 20 GB ledigt för Linux-installationen. Välj en ny partition på det ledig utrymmet, välj filformatet Ext4, välj att den ska mountas/monteras som /. Tänk på att inga ändringar görs på disken förrän du väljer att gå vidare.
Jag avråder nybörjare att börja med dualboot, d.v.s. både windows och linux på samma dator, även om det brukar gå bra är det lätt att göra fel om man inte partitionerat hårddiskar förr och man förlorar data. Ta backup på allt du vill ha kvar innan du installerar dualboot.
Det är lite paradoxalt att det är nybörjare som helst vill ha dualboot med windows/linux som inte bör installera dualboot, eftersom saker kan gå fel innan man lär sig hur man ska göra.

När installationen är färdig får man välja en mirror/spegel varifrån uppdateringar laddas ner. Jag brukar välja UMU eller LTH i Sverige. UMU är Umeå Universitet och LTH är Linköpings Tekniska Högskola. Min erfarenhet är att universitet och högskolor brukar vara mycket snabba.
Du behöver antagligen inte välja proxy (och behöver du det så vet du redan om det).

Datorn är omstartad, USB:n borttagen och du loggar in som dig själv (nedan kallad användare).

Öppna terminalen med ctrl+alt+T
Skriv whoami
Datorn ska svara med användare.
skriv su
skriv rootlösenordet
Promten ska nu ändras och sluta med # istället för $.
Testa skriv whoami

Börja med att uppdatera datorn
apt update
apt upgrade
Skriv man sudo
Om du får upp en textsida om kommandot sudo trycker du q, om sudo saknas skriver du apt install sudo.
Starta sedan om (normalt behöver man inte starta om efter uppdatering, men första uppdateringen är stor och kan uppdatera kernel, så det är säkrast att starta om).

Öppna terminalen och använd su.
Skriv groups
Skriv groups användare
Skriv /sbin/usermod -aG sudo användare
Normalt ska man inte behöva ange sökvägen /sbin, men det här är första gången innan allt är konfigurerat.
Skriv groups användare och se om sudo lagts till.
Skriv exit och logga ut ur Linux (du behöver inte starta om, bara logga ut och in igen som användare).
Öppna terminalen och skriv groups och se att sudo finns med.
Skriv sudo apt update
Om allt fungerar frågar datorn efter ditt lösenord och uppdaterar (vilket borde gå snabbt då du just uppdaterat).
Skriv sudo passwd —lock root
Nu kan man inte logga in som root och enda sättet att göra ändringar i systemet är att använda sudo.

Uppgradera systemet till Unstable
OBS! Du gör detta på egen risk.
(är man lite feg kan man ändra till testing istället för unstable, den är lite stabilare)
Öppna terminalen och skriv
sudo nano /etc/apt/sources.list
Där bör det finnas ett antal rader där det står bullseye main (du kan strunta i rader som börjar med #).
Lägg till contrib non-free efter main på alla rader, så:
bullseye main
blir:
bullseye main contrib non-free
ändra bullseye till unstable (OBS! Endast rader med bullseye, INTE bullseye-security, bulseye-updates, o.s.v.)
Spara och stäng (ctrl-O, ctrl-X)
Kör sedan
sudo apt update
sudo apt dist-upgrade
Starta om och håll tummarna för att det inte kraschar. :)

plugins till firefox
ublock origin
bitwarden
video speed controller

Installera neofetch och htop
sudo apt install neofetch htop

Installera microcode
Ta fördst reda på om din dator har en Intel- eller AMD-processor (t.ex. med neofetch) och installera rätt.
sudo apt install intel-microcode
sudo apt install amd-microcode

Installera build essentials (det används av många paket så det är lika bra att installera nu)
sudo apt install build-essential dkms linux-headers-$(uname -r)

Installera restricrted extras.
I Ubuntu är det bara ett paket. I Debian är det flera
sudo apt install ttf-mscorefonts-installer rar unrar libavcodec-extra gstreamer1.0-libav gstreamer1.0-plugins-ugly gstreamer1.0-vaapi

Installera ännu mer MS fonts
sudo apt install fonts-crosextra-carlito fonts-crosextra-caladea

Installera brandvägg
Linux är redan säkert, men vill du känna dig säkrare kan du installera en brandvägg.
Debian server brukar använda den äldre iptable eller nya nftable, men de kräver att man konfigurerar dem.
Vanliga användare klarar sig med ufw (uncomplicated firewall), eller gufw (graphical ufw).
Man slår på den och den är färdigkonfigurerade för vanliga användare.
sudo apt install gufw
Sök sedan efter gufw och kör, klicka sedan på knappen efter “Status” för att slå på. Färdigt!
Man kan kolla statusen på brandväggen med
systemctl status ufw
Det ska stå både enable och active. Enable betyder att den startar när datorn startar. Active betyder att den är igång.
Systemctl är Linux motsvarighet till Windows services/tjänster, användbara kommandon är enable, disable, start, stop, reload, restart (det finns fler).

Backup
Det finns två enkla backupprogram Timeshift och Déjà Dup. Bägge använder sig av det lite mer komplicerade RSYNC.
Timeshift används för att ta snapshots av systemet, t.ex. om en uppgradering eller installation misslyckas kan man backa systemet till till en snapshot då systemet var stabilt.
Déjà Dup är ren backup av ens hemkatalog.
Tänk på att backuper fungerar bäst om de sparas på en egen partition eller hårddisk – eftersom man använder dem när systemet slutat fungera.

Förläng batteritid för bärbara datorer
sudo apt install tlp
Glöm inte att kolla att den är igång:
systemctl status tlp
sudo systemctl enable tlp
sudo systemctl start tlp

Ändra Swappiness
Linux använder en “swap file” för att skriva saker från RAM-minnet när det börjar bli fullt.
Swapfile är en nödlösning och det är mycket bättre att stänga ner program än att använda swap – för datorn blir lååångsam.
Swappiness berättar hur ofta swap ska användas, ju lägre värde ju mer sällan, normalt är det 60, men prova att sänka det till 10 och se om du märker någon skillnad.
För att se värdet:
cat /proc/sys/vm/swappiness
För att ändra värdet:
sudo nano /etc/sysctl.conf
Lägg till raden
vm.swappiness=10
Spara och stäng, ctrl-O, ctrl-X

Installera flatpak
sudo apt install flatpak
gå sedan till
https://flathub.org/home
och installera program, t.ex. Google Chrome

https://averagelinuxuser.com/debian-11-after-install/
https://geniusgeeks.com/things-to-do-after-installing-debian-11/

Parted och Fdisk är terminalprogram för att partitionera/formatera hårddiskar och USB Flash drives.
Programmen finns både till Windows och Linux.
Tyvärr kan Windows inte formatera enheter med linux-filsystem.

Linux har även det grafiska programmet GParted som är lite användarvänligare än terminalprogrammen.

Att installera GParted i Debian/Ubuntu:
sudo apt install gparted

Starta GParted och skriv ditt lösenord (GParted kräver root-rättigheter)

Om man anlutit enheter (t.ex. USB Flash Drive) efter man startat GParted:
Menu > GParted > Refresh Devices

Välj en enhet:
Menu > GParted > Devices

Den enhet man ska formatera får inte användas av Linux:
Högerklicka på den enhet man valt och välj “Umount”.

Skapa en ny Partitionstabell (raderar allt på disken).
Menu > Device > Create Partition Table
Välj MS-DOS (även linux-partitioner använder MS-DOS tabellen)

Att formattera
Högerklicka på enheten och välj Format.
Välj hur partitionen ska formateras, t.ex. FAT32 eller Ext4.
Välj även var på disken, hur stor partitonen ska vara och om den ska vara en mounting point, t.ex. ‘/’.

När man är färdig klickar man på den gröna bocken för “apply changes” – inget händer//ändras/förstörs förrän man gör detta.

Halloj!
Jag tänkte testa Fedora och se hur det skiljer sig från Ubuntu.

Fedora Linux görs av företaget Red Hat, som numera ägs av IBM.

“Vanliga” Fedora använder GNOME, precis som Ubuntu. Fedora har dock inga egna lösningar, utan kör ren GONOME.
Sedan finns Fedora “spins”, som motsvarar Ubuntu flavours, för KDE Plasma, Xfce, LXDE, LXQt, MATE, Cinnamon, i3.

Fedora kommer i nya versioner en gång i halvåret, precis som Ubuntu.
Fedora 36 kommer 19 april, Ubuntu 22.04 kommer 21 april.
En Fedora-version stöds i 13 månader, vilket är lite längre än Ubuntus 9 månader (men det finns ingen LTS).

Fedora använder pakethanteraren dnf istället för apt, men i övrigt fungerar det nästan på samma sätt: sudo dnf update, sudo dnf install, men läs manualen för dnf innan ni börjar använda.

Den stora skillnaden mellan Fedora och Ubuntu är hur nya programmen är.
Ubuntu är downstream till Debian, d.v.s. Ubuntu bygger på Debian.
Medan Fedora är upstream till Red Hat, d.v.s. Red Hat bygger på Fedora.
Det betyder inte att Fedora är instabilt, utan testversionen för Fedora heter Rawhide.

Fedora har tidigare, precis som Debian, varit väldigt emot proprietär programvara och vill att alla program ska vara öppen källkod, men numera kan man välja att använda tredjepartsdrivrutiner under installationen.

Fedora har numera ett alternativt repo som heter Fuzion som innehåller program som Fedora inte vill befatta sig med (mestadels program som inte har öppen källkod).

###

Att installera
Fedora har sin egen installerare som heter Anaconda.
Först väljer man språk, sedan kommer man till ett fönster med tre ikoner:
- Tangentbord
- Datum och tid
- Hårdisk/partition
När man konfigurerat de tre kan man installera.

För att välja fler tangentbord klickar man på “+” längst ner till vänster.

För tidszon klickar man var man är på en karta, som vanligt.

Att välja hårdsisk/partition är den krångliga biten.
1. Markera disken man vill installera på (t.ex. sda).
2. Klicka på “Unknown”, så ser man parttitionerna (sda1, sda2,…).
3. Markera en partition och klicka på “-” längst ner till vänster för att ta bort partitionen.
4. När det finns tomt utrymme att installera på, klicka på länken “Create automatically” högst upp (jag kom inte på hur man själv skapar partitioner och mountar.

Man får även frågan om man vill installera 3:e parts drivrutiner (t.ex. Nvidia)

När installationen är färdig får man själv starta om datorn.

Man skapar sitt användarkonto i välkomstfönstret efter omstarten.

###

Att göra efter installation

Att växla från Wayland till Xorg sudo nano /etc/gdm/custom.conf

1. [daemon]
   WaylandEnable=false
   DefaultSession=gnome-xorg.desktop

Att få Nvidia att fungera i Xorg
Xorg
modinfo -F version nvidia
sudo dnf update -y # and reboot if you are not on the latest kernel
sudo dnf install -y akmod-nvidia # rhel/centos users can use kmod-nvidia instead
sudo dnf install -y xorg-x11-drv-nvidia-cuda #optional for cuda/nvdec/nvenc support
sudo dnf install -y xorg-x11-drv-nvidia-cuda-libs
sudo dnf install -y vdpauinfo libva-vdpau-driver libva-utils
sudo dnf install -y vulkan
modinfo -F version nvidia

Konfigurera dnf
sudo nano /etc/dnf/dnf.conf
fastestmirror=1
max_parallel_downloads=10
deltarpm=true

Ändra hostname till något charmigare än localhost
hostnamectl set-hostname fedora

KOntrollera tidzoner
localectl status
timedatectl

#

sudo dnf update
sudo dnf upgrade

#

Uppdatera systemet
sudo dnf upgrade —refresh
sudo dnf check
sudo dnf autoremove
sudo fwupdmgr get-devices
sudo fwupdmgr refresh —force
sudo fwupdmgr get-updates
sudo fwupdmgr update
sudo reboot now

GNOME extensions och tweaks
sudo dnf install -y gnome-extensions-app gnome-tweaks
sudo dnf install gnome-tweak-tool
sudo dnf install -y gnome-shell-extension-appindicator

Lägg till RPM Fuzion
sudo dnf install https://download1.rpmfusion.org/free/fedora/rpmfusion-free-release-$(rpm -E %fedora).noarch.rpm
sudo dnf install https://download1.rpmfusion.org/nonfree/fedora/rpmfusion-nonfree-release-$(rpm -E %fedora).noarch.rpm

sudo dnf upgrade —refresh
sudo dnf groupupdate core
sudo dnf install -y rpmfusion-free-release-tainted
sudo dnf install -y dnf-plugins-core

Aktivera FlatHub
flatpak remote-add —if-not-exists flathub https://flathub.org/repo/flathub.flatpakrepo
flatpak update

Aktivera Snap
sudo dnf install -y snapd
sudo ln -s /var/lib/snapd/snap /snap # for classic snap support
sudo reboot now
sudo snap refresh

Att läsa tillbaka rsync-backup
export BACKUP=/run/media/$USER/NAME_OR_UUID_BACKUP_DRIVE/@home/$USER/
sudo rsync -avuP $BACKUP/Desktop ~/
och för alla andra kataloger

Skapa en SSH-nyckel
ssh-keygen -t ed25519 -C “fedora-on-precision”

Installera pop shell
sudo dnf install -y gnome-shell-extension-pop-shell

1. Pop shell keyboard shortcuts
   sudo dnf install -y make cargo rust gtk3-devel
   git clone https://github.com/pop-os/shell-shortcuts /home/$USER/fedora/pop-theme/shell-shortcuts
   cd /home/$USER/fedora/pop-theme/shell-shortcuts
   make
   sudo make install
   pop-shell-shortcuts

sudo dnf install -y sassc meson glib2-devel
git clone https://github.com/pop-os/gtk-theme /home/$USER/fedora/pop-theme/gtk-theme
cd /home/$USER/fedora/pop-theme/gtk-theme
meson build && cd build
ninja
sudo ninja install

gsettings set org.gnome.desktop.interface gtk-theme “Pop”

it clone https://github.com/pop-os/icon-theme /home/$USER/fedora/pop-theme/icon-theme
cd /home/$USER/fedora/pop-theme/icon-theme
meson build
sudo ninja -C “build” install

gsettings set org.gnome.desktop.interface icon-theme “Pop”
gsettings set org.gnome.desktop.interface cursor-theme “Pop”

sudo dnf install -y fira-code-fonts ‘mozilla-fira*’ ‘google-roboto*’

MS-fonts
sudo dnf install -y curl cabextract xorg-x11-font-utils fontconfig
sudo rpm -i https://downloads.sourceforge.net/project/mscorefonts2/rpms/msttcore-fonts-installer-2.6-1.noarch.rpm

eller
sudo dnf install -y curl cabextract xorg-x11-font-utils fontconfig
sudo rpm -i https://downloads.sourceforge.net/project/mscorefonts2/rpms/msttcore-fonts-installer-2.6-1.noarch.rpm

Multimedia Codecs
sudo dnf groupupdate sound-and-video
sudo dnf install -y libdvdcss
sudo dnf install -y gstreamer1-plugins-{bad-\*,good-\*,ugly-\*,base} gstreamer1-libav —exclude=gstreamer1-plugins-bad-free-devel ffmpeg gstreamer-ffmpeg
sudo dnf install -y lame\* —exclude=lame-devel
sudo dnf group upgrade —with-optional Multimedia

Touchpad
Settings > Mouse & Touchpad > Enable Tap to Click

Enable Minimize/Maximize buttons
Open GNOME Tweak tool > Window Tile Bar > Enable Minimiz/Maximizr buttons.

Install Extension Manager
Open Software, search Extensuions, install

Additional software
GIMP – Advanced Photo Editor
Inkscape – Advanced SVG Editor
Transmission – Torrent Client for downloading torrent files
Leafpad – Windows Notepad replacement
Any Code editor such as VS Code, Atom, Sublime Text, Brackets
Image Annotation tool Shutter
VLC Media Player

TLP for battery
dnf install tlp tlp-rdw
sudo systemctl enable tlp
sudo reboot now
sudo tlp-stat -b

Se grupper
sudo dnf grouplist -v

Multimedia codecs
sudo dnf groupupdate multimedia —setop=“install_weak_deps=False” —exclude=PackageKit-gstreamer-plugin
sudo dnf groupupdate sound-and-video

FEDY
sudo dnf copr enable kwizart/fedy
sudo dnf install fedy -y

https://mutschler.eu/linux/install-guides/fedora-post-install/
https://www.debugpoint.com/2021/11/10-things-to-do-fedora-35-after-install/
https://www.debugpoint.com/2021/04/10-things-to-do-fedora-34-after-install/
https://fosspost.org/things-to-do-after-installing-fedora-35/
https://www.fosslinux.com/46272/things-to-do-after-installing-fedora-workstation.htm

arför Linux

Jag brukar skriva en sån här artikel någon gång om året.
Det intressanta är att varje år blir artiklarna olika.
Det beror på att olika operativsystem, som Windows och Linux, utvecklas hela tiden.
Vad som gäller i år gällde inte för ett par år sedan.

Jag utgår från att du använder Windows. Är du en Mac-användare kommer du inte få så mycket hjälp här.

De här sakerna irriterar mig med Windows.
Det är inte säkert att du håller med, men har du inte hört mina argument tidigare kanske du får en tankeställare.

- Windows kostar pengar, Linux är gratis.
Det här är inte helt sant längre.
Windows är numera gratis. Microsoft vill fortfarande att du ska betala för en Windows-licens, men du behöver inte göra det.
Numera är det både möjligt och lagligt att installera Windows utan licens.
Linux är dock fortfarande gratis.

- Man måste ha ett Microsoft-konto för att använda Windows.
Det går fortfarande att använda Windows utan ett Microsoft-konto, men den möjligheten kommer antagligen att försvinna om något år.
Ett Microsoft-konto är en mailadress som man använder som inloggningsnamn.
Tips: använd inte din vanliga mailadress, skapa istället en fejkadress som jhsgjkgh@gmail.com
Ja, Microsoft vet att jhsgjkgh@gmail.com använder datorn, men det går inte att knyta till dig om du inte använder mailadressen till något annat.
Linux kräver ingen registrering. Vissa linux-versioner frågar om du vill registrera sig, men det är frivilligt.

- Windows tar stor plats på hårddisken.
En nyinstallation av Windows tar upp c:a 30 GB av hårddisken, men jag skulle inte köra Windows på mindre än 100 GB om jag även ska installera program och använda Windows.
En nyinstallation av Linux brukar ta upp ett par GB och man bör ha en hårddisk på minst 20 GB om man ska installera program och använda Linux.
Numera är hårddiskar så billiga att även de billigaste datorerna kommer med flera hundra GB hårddiskutrymme, så detta är inget stort problem.

- Windows kräver mycket RAM-minne
Windows kräver minst 4 GB RAM, men det behövs 8 GB för att det ska fungera smidigt.
Det finns Linux-versioner som klarar sig med 1 GB RAM, de flesta klarar sig utmärkt med 2 GB och 4 GB brukar ses som overkill.
Men det här beror helt och hållet på vad man använder datorn till: det finns Linux-program som kräver flera GB minne för att fungera korrekt – men själva Linux behöver inte mycket minne.

- Windows är långsamt att starta/stänga.
Både att starta och stänga Windows kan ta uppåt en minut. Linux på samma dator behöver sekunder.
Nu startar man inte om datorn så ofta, så det kanske inte är ett stort problem för alla.

- Windowsuppdateringar är irriterande, långsamma och kraschar datorn.
Om datorn krånglar är tyvärr det första man gör att kolla om det finns någon windowsuppdatering som väntar på att installeras.
Finns det, uppdaterar man och startar om datorn. I nästan alla fall löser det problemet med den krånglande datorn.
Ett annat problem är att uppdateringarna installeras när man arbetar med datorn och inte vill bli avbruten. Ofta resulterar det i att man förlorar arbetet man höll på att göra.
Ytterligare ett problem att själva uppdateringarna tar lång tid att installera, det är inte ovanligt att man måste vänta i en kvart medan datorn uppdpateras innan man kan använda datorn igen.
Och de som har en dator som inte används så ofta, t.ex. en laptop som inte är ens primära dator, känner till mardrömmen när man sätter på datorn efter ett par månader och det första den gör är att köra uppdateringar i en timme.
Linuxuppdateringar tar istället bara någon minut att installera och kräver normalt inte att man behöver startar om. De uppdaterar dessutom även alla program i datorn, medan Windows bara uppdaterar sig självt.

- Vissa Windowsuppdateringar kan förstöra datorn.
Det är ovanligt, men kan hända.
Detta kan dock hända med Linuxuppdateringar med, så det är inget argument.

- Windows “ändrar tillbaka” datorn efter uppdatering, så alla ens inställningar försvinner och man måste lägga tid på att konfigurera om datorn.
Linux ändrar bara hur datorn fungerar när man gör en distrouppgradering och då vet man om det i förväg.

- Windows använder telemetri, d.v.s. skickar “spionrapporter” om din dator till Microsoft.
Om du inte använder en dator på en dag, utan den bara står på skickar Windows ändå 2 MB data till Microsoft.
Det går dock att stänga av det mesta av telemetrin, men inte allt. Dock slås det på igen av Windows vid nästa uppdatering, så man måste stänga av det igen.
Linux skickar ingen info. Vissa Linux-versioner frågar om de får skicka info om din dator vid installationen, så Linux vet vilken sorts datorer som kör den versionen, samt om de får skicka kraschrapporter om något går fel. Men det är frivilligt, du måste godkänna och du kan även läsa vad Linux skickar innan du godkänner.

- Windows visar reklam.
Jag talar inte om att reklam visas i webbläsaren, utan att när man öppnar startmenyn så ser det ut som man har program installerade, men de installeras först när man klickar på dem.
Linux visar ingen reklam.

- Windows får virus
Linux får nästan aldrig virus.
Det har ingenting att göra med att att bara ett par procent använder Linux och virustillverkare satsar på stora OS som Windows och Mac.
Det har att göra med att Linux är säkrare och det är svårare att få virus på en Linuxdator om man använder den rätt.
Mer än 95 av webbservrar på nätet kör Linux och dessa angrips hela tiden av hackare.
Om Linux inte var säkert skulle hela internet krascha.
Windows är dock mycket säkrare nu än för ett par år sedan. Numera räcker det utmärkt att bara använda Windows inbyggda skydd, man behöver inte något antivirusprogram.
Ett problem är att många Windowsanvändare som kommer till Linux struntar i grundläggande säkerhet för “Linux kan inte få virus” – dessa datorer har lika lätt att få virus som Windows.

- Det är lättare att installera program i Linux
I Windows går man ut på nätet, letar reda på ett program, tankar ner, installerar och hoppas att det inte har virus.
I Linux är det normalt bara att skriva att man installera ett program så installeras det.
Normalt är det även garanterat virusfritt, för man kan se källkoden, d.v.s. hur programmet är skrivet. I Windows är det ovanligt att man kan se källkoden till ett program och man vet därför inte vad programmet kan göra.

- Det går inte att ändra utseende på Windows
Nu kanske någon protesterar: det går visst att ändra färger och bakgrundsbild – men det var inte vad jag menade: kan du få Windows att se ut som en Mac, eller en Androidtelefon?
Någon kanske fortsätter att protestera: men det är Windows, varför skulle det se ut som en Mac eller Andriod?
Jag frågade inte varför. Jag frågade om man kunde.
Jag kan få Linux att se ut precis som jag vill: Windows, Mac, Android, samt flera utseenden som är helt unika för Linux.

- Man får mer hjälp när man felsöker i Linux
Microsoft har inställningen att vanliga användare inte ska rota i operativsystemet.
Följaktligen har felsökning blivit enklare: numera erbjuder Windows att hitta en lösning på problem i datorn och med lite tur löser Windows problemet.
Har man otur får man dock bara meddelandet att Windows inte hittade någon lösning.
Linux ger fortfarande vettiga felmeddelandet så man kan felsöka själv.

Kort sagt: jag tycker att Windows är långsamt, gör inte som jag vill och gör saker när jag inte vill.
Jag har inte kontroll över Windows, utan det är Windows som kontrollerar mig.

Betyder det att alla ska börja använda Linux?
Nej.
Om du inte stör dig på något av det jag räknat upp ska du givetvis fortsätta att använda Windows.
Sedan finns det flera program och spel i Windows som inte finns i Linux.
Känner du att du är helt beroende av ett Windowsprogram och inte är villig att prova något annat ska du givetvis fortsätta med Windows.

Jag besvarar inte frågan om man bör installera Windows 11 eller ej.
Jag tycker personligen inte om Windows 11, men jag vet också att Windows 10 kommer att sluta uppdateras efter den 14 oktober 2025.
Efter det datumet kommer Windows 10 snabbt att bli en säkerhetsrisk och man bör använda Windows 11 istället om man måste använda Windows.

Det här är instruktioner för hur man installerar Windows 11-versionen som kom i oktober 2021.
Windows 11 kommer med en ny version i oktober varje år. Den är giltig i 2 år, sedan måste man uppgradera till en nyare Windows 11-version.
Om du installerar en nyare Windows 11-version än den från 2021 kommer delar av dessa instruktioner antagligen att vara felaktiga.

OBS! Om datorn klarar av att köra Windows 10, men inte uppfyller kraven för Windows 11, kan man antagligen uppgradera ändå med lite trixande.
Observera att detta trixande inte är olagligt, utan Microsoft självt rekommenderar att man gör så här.
Grundläggande krav som måste vara uppfyllda för att installera Windows 11:
- En 64-bitars processor från Intel eller AMD. Gå till Inställningar > System > Om > Systemtyp och kontrollera (datorer med 32-bitars processorer är ofta mer än 10 år gamla)
- Minst 60 GB hårddisk (varav helst 30 GB ledigt diskutrymme), men helst 100 GB hårddisk.
- Minst 4 GB RAM, men helst 8 GB.
Övriga krav kan man trixa sig runt.

Här är Microsofts systemkrav för Windows 11:
https://www.microsoft.com/sv-se/windows/windows-11-specifications

Man kan också installera ett litet program som kontrollerar om datorn uppfyller kraven:
(länken laddar ner filen på en gång, du kommer inte få någon fråga om att ladda ner. Kolla i din download/“hämtade filer”-katalog och kör programmet WindowsPCHealthCheckSetup)
https://aka.ms/GetPCHealthCheckApp

Innan uppgradering till Windows 11:
- Uppdatera datorn, d.v.s. kör alla Windows 10-uppdateringar.
Är datorn inte uppdaterad innan uppgradering kan man få problem.
- Ta en backup på allt viktigt i datorn.
Uppgraderingen kommer att fungera felfritt i mer än 99 % av alla gånger – men har man otur kan man förlora data.

Även om Windows fungerar efter uppgraderingen från Windows 10 till Windows 11 kommer man antagligen att behöva ominstallera många program i datorn.
Och skulle olycka vara framme och något går fel är det lättare att installera Windows 10 än 11; man gör på samma sätt, men man behöver inte trixa för att komma runt systemkraven.
Länk till Windows 10-installationen:
https://www.microsoft.com/sv-se/software-download/windows10

Om möjligt är det enklast att låta Windows själv uppgradera till 11: gå till Inställningar > Uppdatering och se om du kan uppgradera till Windows 11 direkt.
Nedanstående förutsätter att Windows inte kan uppgraderas automatiskt.

###

Här är sidan varifrån man laddar ner installationsfilen för Windows 11:
https://www.microsoft.com/sv-se/software-download/windows11
Det gör inget att sidan är på svenska, språk väljer man senare under själva installationen.

Välj “Skapa installationsmedia för Windows 11”, tanka ner och kör:
MediaCreationToolW11.exe

Att köra installationsprogrammet MediaCreationToolW11.exe
Du har två val: USB eller ISO:
- Välj om du vill spara iso-fil på hårddisken. Du måste ha minst 30 GB ledigt (ISO-filen är inte så stor, men att köra ISO-filen kräver så mycket utrymme).
Med iso-filen kan man bara uppgradera från Windows 10.
- Eller om du vill skapa en bootbar USB (du behöver minst ett 8 GB USB-minne och allt på minnet kommer att försvinna)
Med USB-minnet kan man välja om man vill göra en uppgradering från Windows 10, eller en nyinstallation av Windows 11 som skriver över allt på hårddisken.

###

Att uppgradera från iso-filen:
- Iso-filen brukar sparas i din Dokument-katalog. Gå till katalogen där isofilen sparats och skapa en ny katalog som heter Windowsinstallation (eller något liknande).
- Högerklicka på iso-filen, välj mount (engelska) eller montera (svenska). Datorn kommer nu tro att iso-filen är en DVD-spelare.
- Öppna den nya DVD-spelaren, tryck CTRL+A för att markera allt, tryck CTRL+C för att kopiera, öppna katalogen Windowsinstallation som du skapade, tryck CTRL+V för att klistra in.
- Högerklicka på DVD:n och välj Eject / Mata ut.
- Öppna den nyskapade Windowsinstallation-katalogen, notera setup.exe-filen, men klicka inte.
- Öppna sources-katalogen i Windowsinstallation-katalogen och radera filen appraiserres.dll (det är denna fil som kontrollerar hårdvarukraven).
- Gå tillbaka till Windowsinstallation-katalogen och kör setup.exe
När Setup startat visas en blå länk: “Ändra hur installationen hämtar uppdateringar”, klicka och välj “inte just nu” (annars kontrolleras hårdvarukraven ändå).

###

Att köra från installations-USB
- Man måste veta hur man bootar datorn från ett USB-minne, detta varierar mellan olika datormodeller. Då jag inte vet vilken dator du har kan jag inte hjälpa dig, men det brukar vara någon tangent som Del, F1 eller F2 för att komma in i BIOS och ändra boot order; eller Esc, F11, F12 för att få upp en boot-meny där man kan välja att boota från USB direkt utan att behöva gå in i BIOS.
- Stoppa i USB:n, starta datorn och tryck rätt tangent för att boota från USB:n.

Om datorn inte uppfyller hårdvarukraven:
- Först visas Windows-flaggan, sedan ett fönster där man väljer språk; här trycker man Skift+F10 för att öppna kommandoprompten (ett svart fönster).
- Skriv regedit och tryck enter i det svarta fönstret och registerredigeraren för windowsinstallationen öppnas.

Normalt ska man inte ändra i registry om man inte vet vad man gör, men detta är registryt på USB:n – gör man fel är det bara att starta om datorn och göra om, då inga ändringar sparas permanent på USB:n.
Regedit liknar utforskaren som man använder för att se filer på hårddisken.
På vänster sida har man gula “mappar” som kallas nycklar.
På höger sida har man “filer” som kallas 32-bitars DWORD.
Tänk på att registryt skiljer på STORA/små bokstäver.

Gå till Computer\HKEY_LOCAL_MACHINE\SYSTEM\Setup
Högerklicka på den gula mappen som heter Setup, välj create key.
En ny nykel skapas Setup, döp den till MoSetup
Högerklicka på Setup igen och skapa en till nyckel som heter LabConfig

Klicka på den gula nyckeln MoSetup
Högerklicka i det högra fönstret, välj new DWORD (32 bit).
Döp det nya värdet till AllowUppgradesWithUnsupportedTPMOrCPU
Högerklicka på det nya värdet, välj edit, ändra värdet 0 till 1, spara och stäng.

Och samma sak för LabConfig:
Klicka LabConfig, klicka i högra fönstret och välj new DWORD (32 bit)
Döp till BypassTPMCheck, högerklicka, välj edit och ändra från 0 till 1.

Och ytterligare en gång för LabConfig, skapa DWORD: BypassSecureBootCheck
Och ändra värdet från 0 till 1.

Stäng regedit, skriv exit och tryck enter i den svarta kommandopromten så den stängs, eller bara stäng fönstret genom krysset i övre högra hörnet.

Tryck Next i Windowsinstallationen.
Välj att du inte har en Windows key (om du inte har någon)
Om du haft Windows installerat tidigare på datorn kommer installationsprogrammet känna av detta och automatiskt lägga in din gamla licence key.

Sedan ska man välja vilken Windowsversion man ska använda, t.ex. Home eller Pro.
Du kan välja vad du vill. men om du väljer samma som datorn hade tidigare får du inga problem med din Windows-licens.
Klicka vidare till du kommer till fönstret där du godkänner Windowsavtalet – har du kommit så här långt har du har installationen godkänt din hårdvara.

Om vindows 10 finns på datorn får du nu välja mellan Uppgradering och Anpassat.
Väljer man anpassat får man välja var man ska installera Windows och kan på så sätt göra en nyinstallation, men man måste samtidigt ha lite koll på hur man partitionerar och formaterar hårddiskar.

Klicka dig vidare genom installationen
Efter en stund kommer datorn att boota om.
Om du ställt in att datorn i första hand ska boota från USB kommer du komma tillbaka till första fönstret där man väljer språk; om detta händer: stänga av datorn, dra ut USB-minnet och sätt på datorn igen.

Om man installerar 2021-versionen kan man installera utan Microsoft-konto, men Microsoft har aviserat att från 2022-versionen måste man ha ett Microsoft-konto.
Om du inte vill använda din vanliga mailadress som Microsoft-konto, skapa en fejk-mailadress, något i stil med: ytrewq@gmail.com – Microsoft kommer veta att ytrewq@gmail.com använder datorn, men kan inte koppla mailadressen till dig.
Man kan även skapa ett nytt Microsoft-konto innan installationen på https://account.microsoft.com/ och man kan logga in med det på https://outlook.live.com/owa/
Om man installerar Windows Pro behöver man (ännu) inte skapa ett Windows-konto.

Om man installerar Windows Home och inte vill ha ett Microsoft-konto: när du fyller i vad datorn ska heta och klickar Next kommer datorn att starta om. Här måste du stänga av internet, t.ex. genom att dra ut nätverkssladden, eller stänga av wifi-routern. Har datorn internet när den startar igen så måste du skapa ett Microsoft-konto.
Har datorn inte internet kommer installationsprogrammet säga: “Låt oss ansluta till ett nätverk”.
Tryck Skift+F10 för att öppna kommandoprompten (ett svart fönster).
Skriv följande kommando
taskkill /F /IM oobenetworkconnectionflow.exe
och tryck retur.
“Låt oss ansluta till ett nätverk” försvinner och vi får nu skapa ett lokalt konto.

När man svarat på alla frågor om kontot, oavsett om det är ett Microsoft-konto eller ett lokalt konto, startar datorn om igen: nu måste datorn ha internet igen.

###

När man installerat Windows 11 har man en 10-dagars testperiod.
När som helst under denna period kan man öppna Inställningar > System > Återställning > Gå tillbaka (till Windows 10).

Testperiodens längd kan ändras genom att öppna kommandoprompten (cmd) i Windows 11 och skriva:
DISM /Online /Set-OSUninstallWindow /Value:60
Där 60 är är testperiodens längd (ett värde mellan 1-60 dagar).
Efter testperiodens slut måste man ominstallera Windows 10 på datorn om man vill backa.
Läs mer:
https://docs.microsoft.com/en-us/windows-hardware/manufacture/desktop/dism-uninstallos-command-line-options?view=windows-11