Om det som redan varit
Välkomna mina damer, herrar och andra entiteter!
Slå er ner och gör det bekvämt för er, så ska jag för er förtälja en makalös historia.
Vår berättelse tar sin början på en cirkus.
Historien skulle kunnat börja tidigare, men då hade det blivit en berättelse om bara mig själv och inte mina följeslagare. Det är på inga sätt en ointressant berättelse, men det är likväl en annan berättelse som vi spar till en annan gång.
Året var… ah, vilket årtal det var saknar relevans, som ni snart kommer att bli varse.
Cirkus Mirabilia et prodigia hade slagit upp sitt tält i staden Neverwinter, en stad som ni antagligen aldrig hört talas om. Neverwinter ligger på den norra delen av Svärdkusten, som är västkusten på kontinenten Faerun i världen Toril.
En av mina följeslagare, dvärgbarbaren Gorm Ignatius som var cirkusens starke man, blev uppsökt av några gamla dvärgvänner; bröderna Stoneseeker.
De hade hittat en skatt och var oroliga för att andra skulle försöka ta skatten innan den var bärgad.
Gorm samlade de absolut bästa av de bästa som gick att uppbringa på cirkusen:
- Den mystiska, men ytterst charmerande och vackra människohäxan Alexei Ivanovich – det är jag.
- Druiden Ohornoff och tjuven Eken Tallekvist, två halvblod av ytterst oklart ursprung.
- Gorm själv.
- Och slutligen den gravt alkoholiserade människobarden Cormac O’Donnell
En synnerligen disparat samling och kanske inte de man skulle ha hyrt för att skydda en skatt; snarare tvärt om: den här gruppen skulle man hyrt om man ville stjäla en skatt.
Min syn på dvärgar och deras sunda förnuft är att det har de inte. Sunt förnuft alltså.
För att göra en lång historia kort grusade vi skurkarnas planer och räddade dvärgbröderna från döden.
Dvärgarna var så tacksamma att de lät oss bli delägare i den nygamla gruvan Phandelver.
Här skulle vår berättelse kunnat ta slut och vi skulle ha levt resten av våra liv på avkastningen från gruvan – men vi är inte de som vilar på lagrarna.
Istället slog vi oss samman med den ytterst suspekte alven Erawan av totalt okänt ursprung, samt hans jätteget Albert.
Vi bestämde oss för att söka lyckan söderut i staden Waterdeep, men vi kom aldrig så långt; på vägen hittade vi en grotta som visade sig vara en portal till en annan dimension.
Den lilla minivärlden visade sig vara hemvist åt medusan Elyadriel och hennes husdjur: en basilisk och en kokatrix, som vi gjorde processerna korta med.
När vi letade efter medusans skatter kom en gammal man och hjälpte oss att hitta skatten, samt tog sin beskärda del – vilket Ohornoff tyckte var ohemult.
Efteråt visade den gamle mannen oss vägen ut – till en annan värld.
När vi kom ut var den gamle mannen borta och vi befann oss i en mystisk skog med jätteträd.
Bakom oss var bara en stenvägg. Grottöppningen vi kommit ut från hade förslutits och medusans hem var förlorat för evigt.
Senare fick vi reda på att skogen vi befann oss i var Dreadwood, en plats som få besöker frivilligt.
Dreadwood ligger i kungariket Keoland som styrs av kung Goeriak den Mäktige, vid sydkusten av Flanaess, den östra delen på kontinenten Oerik i världen Oerth.
I mitten av Flanaess finns även den ökända stadsstaten Greyhawk, som ofta i allmänt tal ges som namn åt hela kontinenten.
Datumet var den 1:a Wealsun år 597 och det kan vara dags att förklara hur Greyhawks kalender fungerar – alltså inte för er mina kära åhörare, som redan är införstådda, utan för mina ignoranta följeslagare.
Ett år är exakt 364 dagar långt.
Månen Luna blir full exakt var 28:e dag och det är fullmåne i 3 dagar. De av er som är räknekunniga vet redan att det går exakt 13 fullmånar på ett år.
Det betyder också att det går exakt 4 sjudagarsveckor på ett måncykel.
Varje månad är 28 dagar lång, likväl går det endast 12 månader på ett år; den trettonde månaden är uppdelad på 4 festivalveckor som styrs av Oerths andra måne; Celene blir full var 91:a dag och det blir fullmåne exakt 4 gånger per år: de infaller under midvinter, vårdagjämning, midsommar och höstdagjämning. Det är fullmåne i en dryg vecka, därav de 4 festivalveckorna.
Prisad vare den celesta mekaniken och gudarnas visdom, som gjort att årets längd passar så väl med de två måncyklerna.
Veckodagar:
Starday – work
Sunday – work
Moonday – work
Godsday – worship
Waterday – work
Earthday – work
Freeday – rest
Festivaler och månader:
Needfest = midwinter
Fireseek – winter
Readying – spring
Coldeven – spring
Growfest = equinox
Planting – low summer
Flocktime – low summer
Wealsun – low summer
Richfest = midsummer
Reaping – high summer
Goodmonth – high summer
Harvester – high summer
Brewfest = equinox
Patchwall – autum
Ready’reat – autum
Sunebb – winter
Efter att ha överlevt en dag och en natt i Dreadwood kom vi ut på en stor slätt.
Och efter några timmar över slätten kom vi fram till ett litet slott, eller iallafall ruinerna av ett litet slott.
Där möttes vi av den gamle mannen, som visat oss vägen till den här världen.
Han välkomnade oss till Castle Dreadwood. Samtidigt uppstod viss förvirring; den gamle presenterade sig som Eorwyn den Vise och hävdade att det här var första gången som vi träffats. Istället var det Keolands Kung, Goeriak den Listige, som spelat oss ett spratt i medusans hem, genom att ha ändrat utseende till Eorwyn.
Sedan visade det sig att Cormac var den rättmätige ägaren till Castle Dreadwood – vad är oddsen för det? Sånt trodde jag bara hände i sagorna, men ibland överträffar verkligheten dikten.
På slottet fanns även flera tjänare, som senare visade sig vara straffångar, vars uppgift var att återställa slottsruinen till sin fornstora glans, samt hålla vakt mot Dreadwood. Dessa var:
- Arborious, male human ranger
- Astenon, male human wizard
- Caine the Despised, male h-elf hunchback cleric of ???
- Caledon, male human druid
- Elaine, female human fighter
- Geolyn, female dwarf fighter
- Gerald the Seeker, male human cleric of Fharlanghn
- Griff, male human fighter
- Grumash, male h-orc fighter
- Hilgaarde, female human wizard
- Leif Sternson, male human fighter
- Lida, female human cleric of Heironeous
- Kellin, male elf fighter
- Megarond the Bald, male human fighter, captain
- Mylor, male human wizard
- Nestor, male human fighter, cook
- Radric, male dwarf fighter, stable master
- Tenbar, male dwarf fighter, smith
- Theodor Grubbins, male h-ling thief, hipster
Då vi var som nyfödda i den här världen, vi talade inte ens språket, satte Goeriak den Barmhärtige oss i skola under Eorwyn. Under ett halvår fick vi knappt se solens strålar; men vi lärde oss språk, världens historia, geografi, flora, fauna, samt seder och bruk som var nya för oss.
Den ende av oss som fick lämna slottet under denna tid var Ohornoff, men det var bara för att gå i lära hos Reynard Yargrow, Dredwoods archdruid som vördade Obad-Hai.
Det var den 1:a Sunebb, ett halvår hade gått, skolan var äntligen över och var vi som kalvar på vårbete – fast det var fel årstid: vinterstormarna närmade sig. Vi hade även fått ett uppdrag av Goeriak den Vise: ta redan på så mycket vi kunde om The Scarlet Broderhood. En tuff uppgift för några som firade sina första dagar i frihet i en helt ny värld.
Här måste jag tillstå att mitt minne sviker mig efter alltför många och sena nätter med Cormac.
Jag är säker på att följande saker inträffat, men jag kan inte för mitt liv minnas när de inträffade, eller i vilken ordning. Kanske mina följeslagare kan hjälpa mig:
Innan vi fortsätter är det en sak ni bör känna till:
Jag använder normalt magi för att ändra utseende; just här och nu brukade jag se ut som Cormacs bror: Conan O’Donnell.
Det finns flera skäl till detta: dels är det bra att ha annat utseende så man kan förneka inblandning: “nej, det var inte jag, det var Conan”.
Dels är det för att jag är grön, trots att jag är människa – det beror på… orsaker.
I:
Vi besökte Hool Marshes. Där stötte vi på Lizardmen, som jag kunde tala med då Eorwyn lärt mig Draconic. De dyrkade guden Dagon. Då varken vi eller ens Eorwyn kände till Dagon måste det ha var en väldigt lokal och liten gudom som bara dyrkades av ödlemännen i Hoolträsket. Vi lämnade dem snart, men skildes som vänner.
II:
Vi bestämde oss för att besöka den närmaste staden, några timmars ritt söderut från Dreadwood Castle: Saltmarsh.
Här hade det hänt saker: på bara det halvår som vi suttit i skolbänken hade den växt från en liten fiskeby till en muromgärdad stad med flera tusen innevånare. Sånt kan hända om man har tillgång till magi och jättar.
Anledningen var att Seaton, den närmaste staden österut, hade blivit plundrad och nedbränd av Sea Princes; pirater som kommit söderifrån. De flesta av de nya innevånarna i Saltmarsh hade flytt från Seaton. Stadens portar vaktades av Bengt, som fick fiskmåsar att verka intelligenta.
Fängelschefen Cradoc Stonehorn, halvork, och vaktchefen Eliander Furenzo, var historienördar av stora mått. Vi hade fullt sjå att hänga med i deras diskussion, trots att vi var nyskolade av Eorwynd.
Baren The Wicker Goat, som drivs av Lankos Kurd och Nestor, kan jag varmt rekommendera – men var försiktiga när ni beställer, för de har lite konstiga saker på menyn.
Hamnbaren The Empty Net var lite vildare, men jag och Cormac körde ett improviserat gig där som var väldigt uppskattat av de lokala… förmågorna.
Jag besökte Faithful Quartermasters of Iuz som drivs av tieflingen Xendros Xaronia som försökte förföra mig. Jag har inget emot tieflingar, de är ju lite horny, men det här verkade inte ha något med sängaktiviteter att göra utan målet var att droga mig. Jag lyckades dock fly därifrån med livet i behåll, samt lyckades hålla Cormac ovetande om den nya intressanta drogen.
Vi träffade Gellan Primosio, en adelsman i 60-årsålderna som vi lyckades sälja lite ädelstenar till. Han hade ett vackert hus med ett intressant kassaskåp som vi funderar på att besöka igen i en nära framtid.
Vi besökte dvärgsmedjan Dwarven Anvil, som drevs av Mathra och Jasker, där beställde Erawan en rustning till sin get. Vi besökte även stadens borgmästare, Eda Oweland, en adelsdam som kunde föra sig lika bra bland den högsta societeten som den lägsta slummen.
Vi hörde även talas om Anders Solomor, en stormrik ädling, men vi fick aldrig äran att träffa honom.
Utanför staden fanns gruvor där dvärgar arbetar. Eller borde arbeta, men dvärgarna var helt neddrogade och gjorde ingen nytta. Efter lite efterforskningar kom vi fram till att drogerna kom från Kapten Xendros.
III:
Väl hemma meddelade vi Goeriak den Rättvise om Xendros droghandel i Saltmarsh.
Vi föreslog också att vi skulle köpa Xendros droger och sälja dem hos Sea Princes som är sjörövare söder om Keoland.
Efter någon dag meddelade han att drogproblemet var löst. Också att han tyckte vår drogsmugglarplan var en underhållande idé, men kanske inte genomförbar just av oss just nu, då vi fortfarande saknade erfarenhet.
IV:
Nästa gång vi besökte Saltmarsh hade droghandeln upphört och dvärgarna hade hemsk abstinens. Lustigt nog var Xendros kvar, även om hennes droger var borta – men hon verkade lite… förvirrad.
Under vår vistelse i Saltmarsh gick larmet: det visade sig att flera sjörövare som suttit fängslade hade flytt med hjälp utifrån.
Vi meddelade sergeanterna Cradoc och Eliander att vi skulle ta upp förföljandet av rymlingarna. Spåret ledde oss rakt in i Dreadwood – och det är nog bara rymlingar som ger sig in där frivilligt.
Och mycket riktigt hade det inte gått så väl för rymlingarna som blivit tillfångatagna av en hag coven.
Med en väl avvägd kombination av tur och skicklighet lyckades vi dräpa två av haggorna, den tredje flydde, samt tillfångata två överlevande rövare: Edmond och Eggberth Ederhart, som sedermera blev latrintömmare på Castle Dreadwood.
V:
Vi anlitade även flera av de nu avgiftade gruvdvärgarna för att reparera Castle Dreadwood.
VI:
Efter vår lilla sejour i Dreadwood var det dags att träna för att bli bättre.
I samband med detta försvann Erawan och Eken in i Dreadwood för att aldrig mer bli sedda.
Jag förbannade min otur, då jag lånat ut mina magiska armband till Eken.
Jag ägde dock en magisk rustning som jag tyvärr inte kunde använda. I ren desperation kontaktade jag Goeriak den Givmilde och hörde mig för om han visste någon som kunde tänka sig byta bort ett magiskt skyddsföremål mot en magisk rustning.
Till min oerhörda glädje och förvåning meddelade han att, jo han hade ett par magiska armband som jag kunde få om jag levererade min magiska rustning till Saltmarshs borgmästare, Eda Oweland.
Mig ovetandes hade Gorm gjort ett liknande avtal och skulle leverera sitt magiska svärd till Seaton.